Nordiska ögonblick: Anne Østergaard och Lena Amstrand, 8 juni – 26 augusti, invigningstal

NORDISKA ÖGONBLICK

en akvarellutställning med Anne Østergaard och Lena Amstrand

 

– vernissageanförande av Fredrik von Platen 2013 06 08

 

Alla kanske inte vet att akvarellmålning är efter körsång den största kulturella verksamheten, som aktivt engagerar oss Norden, – åtminstone i Sverige. Precis som annat med stor folklig förankring och bred bas, finns det en elit med stor rykt­bar­het. Deras alster har vi hängande här på väggarna på Kulturcentrum idag.  Lena Amstrand och Anne Östergaard. Deras CV innehåller bl.a. att de blev utvalda att ställa ut här på Kulturcentrum på Nordisk Akvarell 2007. De har därtill en annan egenskap: – de är om­tyckta pedagoger.

 Vi i Ronneby konstförening har här på Ronneby Kulturcentrum kombinerat de utsökta ut­ställ­nings­möjligheterna med att sommartid använda de välrustade verkstäderna och lek­tions­salarna med att just låta dessa två hålla var sin veckoslutskurs i juli. Eleverna och lärarna har tillgång till ett illustrations­material på väggarna, samtidigt som vi andra konst­älskare får ha en hel sommar på oss att besöka utställningen flera gånger, kanske med gästande vänner som hälsar på hos oss i sommar.

 Jag har under några intensiva år, som konstföreningsadministratör och i min närmsta om­givning, um­gåtts med akvarellen som konstform utan att själv utöva den i någon större utsträckning. Det är fascinerande att se hur detta samspel mellan pigment, vatten, papper och mänskliga infall, särskilt i nordisk akvarellkonst, kan trollbinda oss som betraktare. Alla akvarellmålare jag träffat är humor­istiska, positiva och generösa. Humor bygger, som ni vet, på att överras­ka där vi som åhörare blir överraskade av den oväntade upplösningen eller i den korta och snabba replik­väx­lingen och skrattar till eller ler inombords. Samma sak är det med akvarel­l­målaren, som jag vill likna vid en stå-upp-komiker, som i samspelet med publiken har en yttre ram för sin föreställning, som motsvaras av det vita pappret för akva­rel­listen, som hela tiden måste vara beredd på en nyckfull spontan publik – det vill säga det rinnande vattnet på pappret – och vända det till poäng. Bra akvarellister har flow!

 ”Andra omständigheter” för akvarellmålaren kan vara papprets karaktär, fuktigheten i luft­en, kunskapen om ett sorts pigments reaktion på ett annat, en svag lutning på skivan på vilket pappret är fäst – för att bara nämna några yttre faktorer – men, återigen den egna sinnesstämningen – vilket humör man är på – om man har flyt.

 Att gripa tillfället i flykten och ändå hitta poängen är akvarellmålarens lott. Jag kan då och då uppleva dem som magiker. Färg, pigment och papprets vita byter omärkligt plats. Färgen hugger ut motiv, som en bildhuggare, ur det vita pappret!  Och ibland framträder det vita som en färg i sig själv, vilket ni ser prov på hos dessa två. Många ur den äldre genera­tionen kan kanske erinra sig hur en svart-vit fotografisk bild växer fram i framkallningsbadet. Är den ”rätt” expo­nerad i ljuset från förstoringsapparaten så kan den ligga i där i skålen hur länge som helst. Har den fått för mycket ljus måste den hastigt stoppas i avbrytningsbladet och man får en bild som ger oväntade stämningar av svärta och toner. Men, det är en konst att bryta i tid.

 Dessa två magiker och synvändare som ställer ut här representerar olika kynnen, tempera­ment och motivval, men har själarnas gemenskap, vilket några dagars samvaro med dem bekräftar. Eftersom de flesta av oss också har målat vattenfärg någon gång med olika resul­tat kan vi fascineras av tekniken, men det är det fantastiska resultatet som vi kan trollbindas av.

 Annes iakttagelser av djurs beteende förmedlade via ögon hand och en våt pigmentfylld pen­­sel är mästerliga i all sin enkelhet. Ta bara några dagar gamla Kalvarna (nr. 46) på sina darriga ben eller Råkorna (nr. 26 – 28) med sina löjligt spinkiga ben till sina uppburrade fjäderkroppar. Eller serien Kjell poserar, i några 45 sekunders poser i full balans, där hans häng­ande penis i några fall bildar lodlinjen genom ryggraden.

 Lenas bilder beskriver väder och vind, grönska och mossfuktig doft efter regn. Hon är inbiten seglare, bor permanent i Bohusläns skärgård, och kan läsa av vädrets signaler om vad som komma skall. Ett fiskeläges utsatthet eller dess plötsliga uppdykande ur dimman – såsom det möter seglaren – andas sälta och tång. Horisonternas läge i bilden indikerar vyer från sittbrunnen på en båt och det ger inlevelse

 Kanske några vill pröva på och möta dessa två konstnärer, som i sommar generöst delar med sig av sina erfarenheter. Även lite knep-trick utlovas. Några platser finns det över på deras två kurser.Vi tackar Lena och Anne för allt ni gett och allt ni kommer att ge i sommar.

 

Fredrik von Platen

Ordf. Ronneby konstförening.

 

Posted in Allt (förvalt), Utställningar, VERKSAMHET and tagged , , , , .