Samtal med Jörgen Landehag – i samband med utställningen VATTENMÅLERI på Kulturcentrum i Ronneby 25 januari – 16 mars 2014

Se bilder från utställningen på: http://www.ronnebykonstforening.se/?p=933

Samtal med Jörgen Landehag

Vi träffas för vårt samtal i Jörgens, egenhändigt byggda, ateljé invid Öljersjö byväg öster om Karlskrona. Den smala byvägen utanför var för 60 år sedan Riksväg 4 genom Blekinge. Bostaden ligger ett stenkast från ateljén och har en söderutsikt över sanka betesmarker. En vik av Östersjön blänker i fjärran. En grönavågenbosättning skulle man kanske kalla det.

Jörgen är uppväxt Lyckeby, inte så långt härifrån och har gått i skola i Karlskrona. Många karlskroniter känner honom och han dem. Under uppväxten var det hårdsatsning på idrotten. Han är sedan tonåren en hängiven bluesmusiker. Numera är han en rikskänd och mycket omtyckt barnläkare i Karlskrona. Sedan några år är han överläkare och en inspiratör och mentor barn­klinik i Nordnorge. Han delar sin tid mellan Norge och Öljersjö.

Jörgen har målat och tecknat så länge han minns. Det var hans favoritämne i skolan. Alla i hans omgivning uppmuntrade honom som barn. Efter att ha prövat olika material som står till konstnärers förfogande är det nu pennan och akvarellfärgerna som gäller.

Du verkar vara en person som alltid har haft många järn i elden. Läkekonst, bildkonst och musik – varav två professioner som du ägnar dig åt på toppnivå. Kan du förena något när du utövar dina konster? – Konst är ju att utforska tillägger jag som lite hjälp på traven när jag märker att Jörgen tar sig en tankepaus längre än vanligt.

Faktiskt, börjar Jörgen lite trevande, är det så att akvarellmåleriet med alla sina variabler – jag menar sådant som vatten, pigment, temperatur, luftfuktighet, papperskvalitet, min egen dagsform förstås – påverkar bildresultatet rent fysiskt men också mig som mänsklig varelse. Långerfarenhet som akvarellist gör att jag är beredd på det mesta. Trots det överraskar ständigt verkligheten mig, men gör mig inte ställd. Jag vet nämligen att det för det mesta blir något annat än jag föreställt mig. Att måla akvarell är som att möta ett barn på mottagningen. Om man bestämt sig för hur mötet ska bli, hur lång tid det ska ta, så är förutsättningarna minimala att det ska bli ett bra möte, varken för mig eller för barnet. Konstarterna flyter ihop i neuronala nätverk. Kropp och själ i samma molekyl. Bilden finns där alltid nära tillhands för mig. Då och då kan även gitarren eller ett rytminstrument komma fram i läkekonstens tjänst. Jag tror på det där om helhetssyn på det mänskliga.

Jag börjar förstå att arbetet med bild, i mötet med patienter, är ett slags avancerad fysioterapeuptisk metod som är en specialitet för Jörgen Landehag. Du menar, fortsätter jag, att du har ritblock, pennor och kritor på mottagningen?

Jovisst, att teckna ihop med barn är givande både för dem och för mig själv. När jag går ronden har jag alltid ett ritblock och kritor i läkarrocken med mig. Jag lär mig mycket som är till nytta för barnet men också kommande små patienter. Autistiska eller apatiska barn blir det exempelvis mycket lättare att få kontakt med. Man kan också beskriva var jag tror det onda sitter på kroppen till hjälp för både barnet och föräldrarna. Jag tror för övrigt att krokiteckning skulle ingå i läkarutbildningen, som ett sätt att förstå den mänskliga kroppens anatomi. Hela varelsen är som ett fantastiskt nätverk som är hoplänkat med hjälp av nerv- och blodbanorna.

En sak Jörgen undrar jag; dina barnakvareller målar du dem under möten med barnen på mottagningen?

Nej, det är minnesbilder för mig själv i min ensamhet. Jag vet för det mesta vilket barn jag haft i sinnet när jag målat akvarellen. Ibland finns det porträttlikhet, vilket bara jag känner till, men för det mesta finns det själslikhet med en liten patient.

 Men då finns det någon betydelse med att det på vissa barnbilder skymtar en mer eller mindre naturalistisk vinge, som på en ängel, frågar jag.

Ibland kommer den bara dit utan att jag riktigt planerat det, svarar Jörgen, lite hemlighetsfullt och utan att vilja lägga ut texten något mer. Efter en stunds tystnad lägger han till; – du vet en fågel fäller ut vingarna halvt om halvt när den sitter på en osäker kvist som gungar för mycket under den. Det är så att barn, då och då, skulle behöva sådan hjälp, säger Jörgen med en min av – ”nog snackat om det”.

Jag har följt Jörgens måleri genom åren. Det finns en slags produktiv intensitet eller vilja, på gränsen till frenesi, att måla och undersöka den miljö han för tillfället är engagerad i eller berörd och omgiven av. Det kan vara hästarna i flock från eller granngårdens kor på ängen. En fågel som i snålblåsten burrar upp sig på en trädgren.  Barn han mött under läkaretjänst i Kongo eller från sina barnkliniker. När jag tecknar ser jag. När jag tecknar finns jag” är ett bevingat ord av Jörgen. Senaste åren i Nordnorge märks på motivvalet bland de verk som hänger uppnålade, ja nästan tapetserande ateljéväggarna. På ett ritningsskåp ligger en jättehög av akvareller. Den sjunker fjädrande ihop till hälften när han lägger sin hand på den. ”Här finns att ta ställning till inför utställningen i Ronneby”, konstaterar han och fortsätter: 

För tillfället blir det inte så många nordnorska fjäll- och fjordlandskap målade, försäkrar Jörgen. Men jag kan gå ut en kall dag och sätta mig mitt i detta landskap, som inspirerar mig, men målar då andra motiv – barn eller till och med stadsland­skap.  Är det kallt har jag blandat glykol i vattnet så det inte fryser för mig i pytsarna eller på papperet. Jag gör det frivilligt. Det känns renande på något sätt. Kanske blir det ändå en och annan skymt av Nordnorges landskap när jag målar vägar och hamnar som på något sätt fascinerar mig. ”Att vara på väg” – till eller ifrån – kan gripa mig. På samma sätt är det med hamnar. Jag är inte rädd för, med risk att bli banal, att måla dit en bil om det passar. De blir ofta akvarell­intres­santa med sina glas- och metallblänkande karosser på ångande asfalt utsparade på vitt papper.

Jag vet att Jörgen, sedan barnsben, är självlärd tecknare och vattenmålare, men gått längre eller kortare kurser på bl.a. Gerlesborgsskolan för att komma vidare och få inspiration. Arne Isacsson och Hasse Karlsson, kända profiler på skolan, hör till hans favoriter. Han är själv en generös och medelsam mentor för sådana som vill komma vidare i vattenmåleriet.

Hans måleri har uppmärksammats de senaste åren genom att han blivit antagen flera gånger på den exklusiva juryvalda utställningen Nordisk Akvarell. Hans profil som akvarellist har tecknats i Nordiska Akvarellsällskapets tidning akvarellen. Även facktidningar som läses av barnläkare har fått ta del av Jörgens gränsöverskridande konstutövning. Böcker har illustrerats och fler är på gång.

En fråga infinner sig som ett brev på posten; hur är det att ställa ut tillsammans med din dotter Felicia? Att ställa ut på Kulturcentrum i Ronneby är väl det största ni gjort tillsammans?

– Jo det är stort för mig, inte minst när hon blivit nationellt uppmärksammad på sistone. Felicia är mycket självständig, men ändå mottaglig för synpunkter när det gäller bilder. Samtidigt är hon den av mina kritiker som jag litar mest på.  Hon har en intuitiv känsla för vad som är äkta. När det gäller musik har hon en stor beundrare i mig.

December 2013

 Fredrik von Platen

Ordförande i Ronneby Konstförening

 

2 x Landehag, VATTENMÅLERI, 25 januari – 16 mars 2013

Jörgen och Felicia Landehag

 Utställningen är ett samarrangemang mellan Ronneby kommun och Ronneby konstförening.

                 

Foton från den välbesökta vernissagen den 25 januari:

 Utställningen invigdes i form av ett samtal mellan Fredrik von Platen, konstföreningens ordförande, och de bägge konstnärerna.

 Läs mer om Jörgen och Felicia i de samtal Fredrik von Platen skrivit ned:

Samtal med Jörgen Landehag: http://www.ronnebykonstforening.se/?p=1019

Samtal med Felicia Landehag: http://www.ronnebykonstforening.se/?p=1031

 

Felicia Landehag, bilder från utställningen:

     

 

 

I en monter har Felicia lagt ut skissblock och anteckningar


Jörgen Landehag, bilder från utställningen:



      

 

Foton från vernissagen: Eva-Lisa Ahnström

Se fler av Jörgen och Felicias bilder:

Jörgen Landehag:

Felicia Landehag:

 

Nordiska ögonblick: Anne Østergaard och Lena Amstrand, 8 juni – 26 augusti, invigningstal

NORDISKA ÖGONBLICK

en akvarellutställning med Anne Østergaard och Lena Amstrand

 

– vernissageanförande av Fredrik von Platen 2013 06 08

 

Alla kanske inte vet att akvarellmålning är efter körsång den största kulturella verksamheten, som aktivt engagerar oss Norden, – åtminstone i Sverige. Precis som annat med stor folklig förankring och bred bas, finns det en elit med stor rykt­bar­het. Deras alster har vi hängande här på väggarna på Kulturcentrum idag.  Lena Amstrand och Anne Östergaard. Deras CV innehåller bl.a. att de blev utvalda att ställa ut här på Kulturcentrum på Nordisk Akvarell 2007. De har därtill en annan egenskap: – de är om­tyckta pedagoger.

 Vi i Ronneby konstförening har här på Ronneby Kulturcentrum kombinerat de utsökta ut­ställ­nings­möjligheterna med att sommartid använda de välrustade verkstäderna och lek­tions­salarna med att just låta dessa två hålla var sin veckoslutskurs i juli. Eleverna och lärarna har tillgång till ett illustrations­material på väggarna, samtidigt som vi andra konst­älskare får ha en hel sommar på oss att besöka utställningen flera gånger, kanske med gästande vänner som hälsar på hos oss i sommar.

 Jag har under några intensiva år, som konstföreningsadministratör och i min närmsta om­givning, um­gåtts med akvarellen som konstform utan att själv utöva den i någon större utsträckning. Det är fascinerande att se hur detta samspel mellan pigment, vatten, papper och mänskliga infall, särskilt i nordisk akvarellkonst, kan trollbinda oss som betraktare. Alla akvarellmålare jag träffat är humor­istiska, positiva och generösa. Humor bygger, som ni vet, på att överras­ka där vi som åhörare blir överraskade av den oväntade upplösningen eller i den korta och snabba replik­väx­lingen och skrattar till eller ler inombords. Samma sak är det med akvarel­l­målaren, som jag vill likna vid en stå-upp-komiker, som i samspelet med publiken har en yttre ram för sin föreställning, som motsvaras av det vita pappret för akva­rel­listen, som hela tiden måste vara beredd på en nyckfull spontan publik – det vill säga det rinnande vattnet på pappret – och vända det till poäng. Bra akvarellister har flow!

 ”Andra omständigheter” för akvarellmålaren kan vara papprets karaktär, fuktigheten i luft­en, kunskapen om ett sorts pigments reaktion på ett annat, en svag lutning på skivan på vilket pappret är fäst – för att bara nämna några yttre faktorer – men, återigen den egna sinnesstämningen – vilket humör man är på – om man har flyt.

 Att gripa tillfället i flykten och ändå hitta poängen är akvarellmålarens lott. Jag kan då och då uppleva dem som magiker. Färg, pigment och papprets vita byter omärkligt plats. Färgen hugger ut motiv, som en bildhuggare, ur det vita pappret!  Och ibland framträder det vita som en färg i sig själv, vilket ni ser prov på hos dessa två. Många ur den äldre genera­tionen kan kanske erinra sig hur en svart-vit fotografisk bild växer fram i framkallningsbadet. Är den ”rätt” expo­nerad i ljuset från förstoringsapparaten så kan den ligga i där i skålen hur länge som helst. Har den fått för mycket ljus måste den hastigt stoppas i avbrytningsbladet och man får en bild som ger oväntade stämningar av svärta och toner. Men, det är en konst att bryta i tid.

 Dessa två magiker och synvändare som ställer ut här representerar olika kynnen, tempera­ment och motivval, men har själarnas gemenskap, vilket några dagars samvaro med dem bekräftar. Eftersom de flesta av oss också har målat vattenfärg någon gång med olika resul­tat kan vi fascineras av tekniken, men det är det fantastiska resultatet som vi kan trollbindas av.

 Annes iakttagelser av djurs beteende förmedlade via ögon hand och en våt pigmentfylld pen­­sel är mästerliga i all sin enkelhet. Ta bara några dagar gamla Kalvarna (nr. 46) på sina darriga ben eller Råkorna (nr. 26 – 28) med sina löjligt spinkiga ben till sina uppburrade fjäderkroppar. Eller serien Kjell poserar, i några 45 sekunders poser i full balans, där hans häng­ande penis i några fall bildar lodlinjen genom ryggraden.

 Lenas bilder beskriver väder och vind, grönska och mossfuktig doft efter regn. Hon är inbiten seglare, bor permanent i Bohusläns skärgård, och kan läsa av vädrets signaler om vad som komma skall. Ett fiskeläges utsatthet eller dess plötsliga uppdykande ur dimman – såsom det möter seglaren – andas sälta och tång. Horisonternas läge i bilden indikerar vyer från sittbrunnen på en båt och det ger inlevelse

 Kanske några vill pröva på och möta dessa två konstnärer, som i sommar generöst delar med sig av sina erfarenheter. Även lite knep-trick utlovas. Några platser finns det över på deras två kurser.Vi tackar Lena och Anne för allt ni gett och allt ni kommer att ge i sommar.

 

Fredrik von Platen

Ordf. Ronneby konstförening.

 

Annika Smedjebäck, 16 juni – 2 september 2012

Under skalet – i dialog med lera

Keramiker

Annika Smedjebäck

Utställningen visas på Kulturcentrum i Ronneby
16 juni  – 2 september 2012

Ett samarrangemang mellan Ronneby konstförening och Ronneby kommun

  Utställlningen öppnades med vernissage den 16 juni 2012. Kerstin Nilsson, konstvetare och författare från Ronneby invigningstalade.Hela sommaren kan du besöka Kulturcentrum i Ronneby och ta del av Annika Smedjebäcks keramik. Hon visar keramiska skulpturer med inspiration från naturen samt några bruksförmål.

Om Annika Smedjebäck, Fredrik von Platen, Ronneby konstförenings ordförande berättar:
Annika Smedjebäck, keramiker, konstnär och kulturpedagog är utbildad vid HDK i Göteborg på 1970-talet, under en tid då konstutbildningen förändrades i dyningarna efter 68-rörelsens utbildnings­re­volt. Studenterna tog ett allt större kollektivt ansvar för sin egen utbildning. De organiserade sig, efter utbildningen, i grupper och kollektiv för att inspirera varandra och för att stimulera sin ut­stäl­lnings- och försäljningsverksamhet. Den exklusiva skaran välutbildade experimenterande keramiker som Annika tillhör arbetar nu ofta utpräglat individuellt. Annika uppvisar på utställningen sin färdig­het i ett antal väldesignade bruksföremål från hennes drejskiva. Men Annika söker sig också ”under skalet”. Inspirerad av Naturen som formgivare för hon samtal med lera. Hon är förtrogen med lerans natur från mjukt plastisk materia via flera mellanstadier tills den stelnat i form av ett konstobjekt under hennes medvetna behandling.

Under utställningsperioden anordnas en 2-dagars workshop med Annika som ledare- Temat är: Naturen som formgivare.
Datum: 7 – 8 juli. Mer information och förfrågan om plats görs till fvplaten@compaqnet.se .
Kostnad: 1200 kr

Du kan se mer av Annikas verk på hennes egen webbsida: http://smedjeback.tumblr.com/

Några bilder från utställningen (nedan) under vernissagen ger dig ett smakprov på vad du finner på Kulturcentrum:

Foto: Eva-Lisa Ahnström

 

Alf Björk: Lämningar, måleri och objekt

Alf Björk ställer ut målningar och objekt på Kulturcentrum i Ronneby under perioden
20 november 2010 till 9 januari 2011.
Läs mer om Alf Björks konstnärsskap på hans egen webb-sida: http://home.swipnet.se/~w-92743/index.html
Arrangemang: Ronneby konstförening och Ronneby kommun.

Några bilder från vernissagen den 20 november:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Några fler smakprov: